1 Inledning

1.1 Introduktion

Vad är den europeiska unionen? Vad är dess syfte? Dessa elementära frågor är möjligtvis de svåraste att besvara. Detta beror dels på att EU är ett föränderligt organ som utvecklas och expanderar snabbt, dels på att det tidigare inte existerat ett liknande internationellt organ som denna överstatliga organisation av suveräna stater. Dess karaktäristiska drag har både politiska och juridiska dimensioner. På den politiska nivån är den europeiska gemenskapen unik med tanke på att samma länder som för ca 60 år sedan befann sig i krig med varandra nu ingår i ett så pass nära samarbete med varandra.[1] Vad gäller den rättsliga dimensionen är det allmänt vedertaget, vilket också har påpekats i flera vägledande rättsavgöranden av EGD, att det EG-rättsliga systemet som återfinns i den första pelaren i EU utgör ett rättssystem sui generis i sitt eget slag.[2] Det ter sig naturligt att de juridiska och politiska dimensionerna ibland överlappar varandra, men det intressanta är att juridikens inflytande på politiken har ökat markant. Det är detta samhällsfenomen som kallas för judikalisering. EGD och de nationella domstolarnas ökande jurisdiktion är ett uttryck för just den processen och den här studien kommer att ägna uppmärksamhet åt vilka faktorer som bidrar till judikaliseringen av EU och vilka effekter som utkommer av den. För att återgå till de inledande frågorna kring definitionen av EU, så har strävan efter ett fördjupat och utökat samarbete samt en ökad integration mellan Europas stater ständigt varit en ledstjärna och i det arbetet har EGD haft en mycket framskjuten position. Tack vare dess vägledande rättsavgöranden har kompetenser utvidgats och rättigheter samt skyldigeter för både enskilda och medlemsstater skapats. Detta har fört oss fram till den punkt i det europeiska samarbetet att frågan har väckts: hur ska vi nu strukturera det politiska arbetet och hur kan vi ytterliga fördjupa integrationen mellan unionens medborgare